Ända sen jag kan minnas har jag velat ha en egen hund. Det stod högst upp på önskelistan i många år, och jag brukade försöka övertala pappa när han sov och frågade "Kan jag få en hund?" och hoppades på att han skulle säga ja i sömnen. Satt och läste alla möjliga hundböcker, och ja, hundar var ett av mina största intressen fast jag inte hade någon. Sen började jag väl inse att det blir nog ingen hund på några år, och nu på sista tiden har jag ju umgåtts med Markus hundar. Så i helgen bestämde vi att Marley, en av alla valpar, han blir min och Markus. Så nu har jag äntligen fått min hund! Suttit och läst massor och vill beställa koppel, halsband, leksaker och allt möjligt. Men ska försöka hejda mig lite ;) han verkar vara en relativt lugn hund men även busig när han vill. Det syns att han kommer bli en stor pinscher. Han är perfekt♥ lilla Marley. En hunduppfödare som var här i lördags pushade för att han och Pax ska ställas ut, så det får vi väl se till att fixa. Han ska bli så duktig.
han gillar redan att mysa i vår säng ;)
Tänkte uppdatera er lite om valparna. Nu har de öppnat ögonen, och prövar sina små ben och tar några steg. Jag har sett några sitta också, och klia sig bakom örat. De söker mycket mer kontakt, både med Chiquita och oss. De krafsar på hennes nacke med tassarna för att få uppmärksamhet och nafsar lite. Jag smälter. I tisdags när vi hade två utav dem i sängen bredvid valplådan för att de skulle turas om att äta lite började en gå mot mig med rangliga steg, och så försökte han klättra upp på mig och burra in sig i mitt hår och buffade mig på munnen. Han försökte få smaka lite på mina fingrar också. Hur ska man någonsin kunna lämna bort någon nu? Sen tjuter de mycket högre nu när de är hungriga haha.... Hjärtskärande, men som sagt, de är ju bara hungriga. Inte döende eller något. Idag ska de eventuellt få komma ut i den större valplådan Micke byggt, fast den är avdelade på mitten så de inte har hela utrymmet än. Spännande! Och så "några" bilder på det
Ja som jag skrev tidigare var det inte långt kvar tills valparna ville ut, och det tog knappt en timme efter att jag postade det tills jag och grannen fick åka och hämta Markus pappa på jobbet för Chiquita hade påbörjat det hela. Hon var jätteduktig genom allt och förstod vad hon skulle göra. Det var hela tio stycken valpar!!! Jisses, vilket jobb det kommer bli haha. Den sista ploppade ut helt utan förvarning när vi trodde det var över. Men det tog ungefär 2-3 timmar tills alla var ute. Vi vägde, märkte och kollade könen på dem och försökte få dem att hitta varsin spene. Även om det är en för lite (hon har fyra på ena sidan och fem på andra, knäppt). Hittills har alla överlevt och är snart inne på sitt andra dygn. Man hoppas ju på det bästa för alla. Det är så sjuuuukt söta och små så jag dör ju lite. Och så låter de massor och krälar omkring på varandra för att hitta mat. Chiquita tar jättebra hand om dem också, sån duktig mamma-hund. Fast hon måste ta det riktigt lugnt, hon och alla valparna åkte till vetrinären igår för att kolla hur det stod till med allt och det visade sig att hon fått en bristning i livmodern. Men det kommer bli bra. Idag ska jag och Markus laga mat till hela familjen, Katta och Micke kan nog behöva lite vila. Antar att de inte sovit mycket. Det kommer verkligen bli fullt upp, tio valpar fram till december. Men så himla mysigt också! Här kommer lite bilder som jag antar att ni vill se
